Nu kommer ett litet snyft inlägg.

Jag saknar det vi hadde när vi var små, jag saknar dig, jag saknar allt gammalt.
Varför?  det kommer jag aldrig få svar på, du lovar och lovar men håller aldrig ditt ord, Jag är så jävla arg samtidigt jag inte vill vara arg så förbannat ledsen så jag knappt kan hålla mina tårar inne ibland.
Jag älskar dig min kära syster, men varför blir det alltid problem?
Sak samma ville bara göra ett litet inlägg så du kanske förstår att jag älskar dig men bara är så förbannat trött på att du ljuger och sviker mig ,  och det är inte bara mig utan mamma och pappa med.

Kommer du ihåg när jag fick den här lappen som du skrev på:
Till min kära syster.
Du är min andra halva som jag vägrar tappa bort.
Tanken av ett liv utan dig syster vill jag inte leva.
Jag älskar dig <3

Kanske börjar tappa mig snart, nu måste jag sluta innan jag börjar böla.
Men jag kommer alltid älska dig Emma! <3